Förlåt att min blogg har blivit så slät och innehållsös, men jag orkar inte vara någon jävla kritiker i den meningen de flesta av er skulle mena. Nåt gammalt mobboffer som sitter och smattrar på en laptop och likt en brådmogen unge gnabbar emot en annan "kritiker" som egentligen tycker samma sak. Eftersom personen har en fitta handlar kritiken antagligen om ideal, vikt, ätstörningar, kvinnohistoria eller hur man ska göra det bättre, ännu bättre, för sig själv och andra som också har fitta. För något annat har ingen kvinna jag hittills träffat varit intresserad av. Gud, jag önskar jag var man ibland. Nej, jag menar det inte som kritik mot manssläktet, jag bara menar det. För att jag förstår de kvinnor jag träffat i mitt liv på så få plan. Jag gråter också till E.T. och när jag ser kattungar fara illa, men utöver det här hormonöverskottet vet jag ibland inte vad vi har gemensamt. Jag bloggar bara för att ha er kvar den dagen jag behöver säga något verkligt viktigt. Mellan dessa fåtal inlägg lägger jag upp massa bilder på mig själv utan att egentligen själv fatta varför. Vad är det ni vill se? Ni vet ju redan hur jag ser ut? Vill ni avslöja mig på något sätt? Sätta dit mig som en falsk kvinna, visst vet ni att jag inte är så snygg egentligen och visst vore det tillfredsställande att vara den som gjorde det stora avslöjandet. Undrar ni om jag har dålig hållning, sneda tänder i underkäken och begynnande rynkor? Lite omarkerad käklinje också? Ja, det har jag. Ska ni sluta läsa nu när ni fått det bekfräftat? Åh, det finns inget så komplext som feminismen. Att undra över feminismens syfte kan ibland vara som att fråga efter livets mening. Är det att kvinnor ska ha samma förutsättningar som män? Alla människor föds in i denna värld med samma förutsättningar; en hjärna och en kropp. Runt varje prepubertal människa surrar, liksom ringarna runt saturnus, ett antal* ismer - ,man grabbar tag i tre av dessa, rangordnar dem och sedan vet man vad man ska ha för huvudbry resten av livet. För kvinnor blir det ofta feminism överst på listan. Så nobelt av ”oss” att då välja just kvinnokampen. Så nobelt av oss svenska kvinnor, med 12 år gratisutbildning, välbetalda jobb, tak över huvudet och rätten att slå killar på käften utan att få spö tillbaka att välja att vara del av en kamp som redan är paketerad och klar - ett problem som någon redan löst åt oss för typ 20 år sedan. Precis som kvinnor innan oss valde att stå vid diskbänken eftersom de redan var så duktiga på att diska. För man kan ju alltid bli bättre. Vem bryr sig att Gogolokko blir våldtagen av en kniv i nåt U-land när vi har våra egna viktiga frågor – som att män trots försök till uppläxning fortfarande gillar tuttar och att vi inte får gå topless på badhuset. Nä ni, jag vet inte vad jag pratar om, jag tar tillbaka allt som står ovan.
* (beroende på dennes geografiska läge och hjärnkapacitet)
Inlägg
